Trust me- Kapitel 1
Kategori: Allmänt
Haleys perspektiv:
Om fyra dagar. Om fyra dagar är One Directions konsert i London, som jag ska se med min absoluta bästa vän.
Vi hade fått tag på biljetter till deras sista konsert av deras turné. Vi fick tag på biljetter till Sverige konserten, där vi bor ungefär, som vi släppte och höll andan att vi skulle kunna få tag i London biljetter. Vi tyckte det skulle kännas så mycket mer äkta, deras stad liksom.
Vi fick kämpa mycket för biljetter. Vi trodde det var kört.
Men en dag när vi skulle hem till mig efter skolan och plugga så var Jessies föräldrar hemma hos oss.
Vi hade ingen aning om vad som pågick.
På vardagsrummet låg två kuvert. Ett där det stod Haley och ett där det stod Jessica.
Vi öppnade kuverten och såg två flygbiljetter till London. Vi hoppade av lycka eftersom vi trodde de överraskade oss med endast en resa till London.
- Vänta tjejer, det är mer, hade Jessies pappa sagt.
Han kom med ännu ett kuvert som var till oss båda. Vi slet upp det och i det låg två biljetter, till One Directions konsert. Så nära har jag aldrig varit att svimma.
- Ni ska få åka till London, helt ensamma, i två veckor, sa min mamma.
Två veckor?! Vi slängde hade bokstavligt talat slängt oss över våra föräldrar.
Jag vaknade ur min flashback från den dagen utav att Jessie knuffade mig på axeln.
- Vi måste börja åka till Arlanda nu, sa hon.
Vi bodde ca en och en halvtimme därifrån. Planet gick 16.00 och klockan var 12.04.
Jag ställde mig upp, drog ut mobilen från laddaren och tog min resväska min Ralph Lauren väska med småsaker i.
Jag drog ut resväskan mot bilen och Jessie kom tätt efter.
- Tjejer! Har ni med er packning för ett år eller? sa pappa och slängde en blick mot alla våra väskor.
Han bar upp min väska med ett stön och slängde in i bilen. Samma sak med Jessies väska.
Vi båda hoppade in i baksätet. Jag pluggade i mina hörlurar och lutade mig mot fönstret. Jag lät One Directions underbara låtar svepa in i mitt huvud. Låt efter låt gick, Little Things, Over Again, Kiss You, One Thing, What Makes You Beautiful osv.
Jag slumrade till den sista biten men vaknade av att Jessie och pappa klev ut ur bilen. Jag gjorde detsamma.
Spänningen gick igenom hela min kropp.
Pappa följde oss in till Arlanda.
- Vill ni att jag stannar med er tills planet kommer? sa han frågande.
- Nejdå pappa, vi klarar oss, sa jag.
Jag har alltid saknat mina föräldrar vad jag än gör så jag tyckte att det kändes jobbigt att säga hejdå.
Han kramade mig och jag fick göra mitt bättre för att inte börja gråta, för då skulle jag aldrig kunna sluta.
- Hejdå flickor, sa han.
- Hejdå! sa Jessie.
- Hejdå pappa, jag älskar dig, sa jag med gråten i halsen.
Sen var han borta.
Klockan började närma sig 15.30 så det var tid att kliva på planet.
Vi visade upp våra flygbiljetter och pass sedan gick vi den långa gången mellan Arlanda och flygplanet.
Jag hoppade in mot fönstret där vi skulle sitta och Jessie satte sig snabbt efter mig.
- Kan du förstå det? Om fyra dagar så kommer vi se våra idoler!! sa jag uppspelt.
- Ja det är helt sjuuuukt, men vi måste börja köa i god tid innan konserten eftersom vi har parkett, så ju snabbare man är in, desto närmre kommer vi.
- Ja det är viktigt. Jag SKA få ögonkontakt med Niall! sa jag bestämt.
Planet löft och vi var påväg mot London och One Direction.
˜
Vi letade oss ut från flygplatsen i London och vidare mot tåget till hotellet. Hotellet vi skulle bo på i två hela underbara veckor. Tåget gick precis vid flygplatsen så vi gick så snabbt som det gick med våra väskor, tåget skulle gå om 4 minuter så det var bråttom.
Men det var inte en lång bit att gå, vi hittade det direkt och skynade till det. Vi hoppade in med våra alla väskor. Folk stirrade.
- Vet du var vi ska hoppa av? sa Jessie plötsligt.
Juste, det hade ingen av oss tänkt på.
- Nej, ingen aning. Jag kan fråga någon, sa jag och slängde en blick runt för att se ifall det fanns någon bra att fråga. Jag fick syn på en kille som var i 18 års åldern, samma ålder som oss alltså. Han hade bruna ögon, brunt och spretigt hår. En Abercrombie and Fitch tröja och pösiga chinos och ett par converse. Han hade även en svart Obey keps.
Jag gick fram till honom.
- Ehm.. Exuce me? sa jag blygt.
- Yes? sa han och log.
- Do you know where me and my friend should go off if we're going to the Prince hotel? sa jag och kollade storögt på honom.
- Haha yeah I do, it's the same station where I'll go off, I can show you, sa han hur gulligt som helst med brittisk accent.
- Ah thank you! What is your name by the way? sa jag.
- Edward! And you are?
- My name is Haley and thats my friend Jessie, sa jag och pekade på henne.
Hon kom och ställde sig med oss.
Tåget stannade.
- Oh, here it is! sa Edward och hjälpte oss ut.
- If you just take right here you'll see it, sa han och pekade.
- Thank you so much, sa Jessie.
Vi sa hejdå och tackade han återigen och han bad oss om våra nummer ifall vi skulle ses någon mer gång.
Precis som han sa, hotellet låg precis där. Omöjligt att missa.
Vi rullade väskorna mot entren. När vi kom in så checkade vi in och fick nycklarna och vi begav oss mot vårat rum.
När vi kom in i rummet så fastande våra blickar. Våra föräldrar måste ha bokat det lyxigaste rummet. Stora öppna ytor, platt tv, stor soffa, fint kök, grymt badrum och ett så underbart sovrum med en underbart skön säng. Det fanns bara ett sovrum, men det gjorde ingenting eftersom det var en dubbelsäng.
Klockan var ganska mycket så vi bestämde oss för att bara sova.
Vi orkade inte ens ta bort smink eller borsta tänderna. Vi hoppade i sängen och låg och pratade i säkert en timme innan vi somnade.
Jag vaknade till utav att jag hörde en massa tjejer skrika. Jag slängde en blick på klockan, 02.00.
Trött som jag var satte jag mig upp och knuffade på Jessie.
- Vad är det? sa hon trött.
- Lyssna bara, sa jag.
Hon satte sig med ett ryck och lyssnade. Vi gick till fönstret och kollade ut.
Utanför stod det säkert upp mot hundra tjejer. Det låg filtar där överallt. Vi hade inte sett dom när vi kom eftersom de befann sig på en annnan sida av hotellet. Vi kunde också se att en bil var parkerad några meter utanför hotellet.
Vakter knuffade undan tjejer som sprang mot bilen.
Sen öppnades bildörrarna och ut klev fem killar invirade i filtar och vinkade mot fansen.
Både jag och Jessie kollade på varandra samtidigt och skrek och hoppade.
- ONE DIRECTION!!! skrek vi och hoppade.
- VI MÅSTE NER!!! skrek jag upphetsatt.
Vi satte snabbt på oss kläder och sprang ner mot lobbyn.
Precis när vi var påväg ut genom ett par glasdörrar stoppade två vakter oss.
- Sorry girls, you can't pass the lobby for the moment, sa en av dom.
Vi suckade och tryckte oss mot glaset. Vi kunde långt bort se killarna hoppa in i en av hissarna.